2009 Montirius Vaqueyras "Garrique"

Jag var mäkta imponerad över Montirius "Le Clos" som jag provade här. Nu finns bara några ströflaskor kvar här och där i landet. Den säljs också i 6-pack i best. sortimentet. Däremot finns deras "lillebror" Garriques på många fler butikshyllor. Spännande och se hur den står sig.

Doften är först fylld med blåbär och plommon, men också en hel del lakrits och stänk av vanilj. Att det är sydfranskt råder inget tvivel om. Väldigt lockade och tilltalande doft. Efter ett tag tycker jag att doften övergår mer åt det röda hållet, hallon. I munnen är det lakritsremmarna som känns allra tydligast. Alla de klassiska bären är samlade, blåbär, jordgubbar och hallon. Frukten känns sval och ger ifrån sig örtiga inslag. Syran är skönt närvarande. Avslutet lämnar kvar rena hallonjuicen.

Visst är det här gott. Så mycket bra vin för den slanten. Kroppen var absolut lite större på Le Clos men Garrigue är likväl försvinnande god. Varför lägga undan och vänta, här smakar det nog bäst med ung Syrah-frukt.

SB : 99137
Pris : 167:-

2007 Il Bosco Syrah

Efter några dagars strid mot en förkylning, behövdes en belöning. Det här vinet släpptes den 14 feb i år och var tänkt att få ligga på rygg ett antal år innan den skulle få sätta livet till. Ibland tar nyfikenheten över helt enkelt.

Cortona, platsen för D'Alessandro familjs vingård, var en bulk vinregionen på 1980-talet när Massimo D'Alessandro bestämde han ville göra allvarliga viner. Massimo har erkänt att klimat och jordar var annorlunda här än andra områden i Toscana och planterade en 12 hektar stor vingård med en rad olika druvsorter och kloner. Resultaten av denna forskning pekade på Syrah. Egenskaperna hos terrängen, torra somrar, och höga temperaturer har skapat en Syrah av distinkt kvalitet och karaktär. 90% av gården är planterad med  Syrah, som producerar två viner - Il Bosco och Cortona Syrah. Il Bosco är ett vin gjort på de bästa druvorna från de äldsta stockarna, som ger små skördar och vinet får ligga 12 månader på nya ekfat. Luca Currado, vinmakare på Vietti inte en helt okänd producent av Barolo, är ansvarig för vinframställning. Han får hjälp av Christine Vernay, en berömd vinmakare från Rhône-dalen i Frankrike. D'Alessandro viner tillverkas av hållbara jordbruksmetoder.
Druvorna till Il Bosco skördas för hand ur egendomens bästa vingårdar. De ligger på ca 300 meters höjd över havet, är kraftigt sluttande och är planterade med tre utvalda kloner av Syrah. Vinet jäses och maccereras på koniskt formade fat under da 20 dagar. Därefter pumpas vinet över på barriquer, ca en tredjedel nya och resterande gamla, där malolaktisk jäsning genomförs och vinet lagras sedan i samma fat mellan 18 - 20 månader på jästfällningen. Batonnage genomförs inledningsvis.
94 poäng i Robert Parkers Wine Advocate.

Extremt mörk i doften, eller som G.V. skulle sagt; it´s dark, dark, dark. Blandningen av mörka körsbär och en hel hög med choklad, toppat med lite örter, för mina tankar åt starkvinshållet. I munnen får jag en tydlig starkvinston som påminner om Amarone. Här finns dom svartaste körsbärna jag någonsin smakat. Hittar även en del mörka plommon, fat och lite valnötter. Stilen är eldig, varm och mycket fruktig. Det här är ett monster! Eftersmaken är lång och eldig.

Det här var inte lätt att dricka. Dag 2 är stilen densamma, men dag 3 har eldigheten försvunnit lite och det har lyckats blivit lite slankare i stilen. Nej det här var inget för mig. För er som älskar massiva viner är det här säkert en fullträff. Intressant och höra från någon som provat en mogen variant. Jag är inte helt säker på om den skulle bli så mycket bättre, starkvinsstilen kanske bara skulle vara ännu tydligare.


SB : 90108
Pris : 299:-

2010 Stoneleigh Pinot Noir

Ska jag bara skriva om viner som jag älskar? Den frågan har diskuterats tidigare i bloggsfären. För min del är svaret att jag bloggar om dom vinerna jag dricker och provar helt enkelt. Jag är ingen vinjournalist och kommer aldrig så vara. Mitt stora intresse ligger helt på en hobbynivå. Därför kommer jag även att skriva om viner som jag tycker är dåliga, opersonliga eller liknande. Jag skriver även i min profil att för mig är själva vinupplevelsen viktig. Upplevelsen kan vara olika stor beroende på yttre och inre omständigheter. Som exempel kan en billig och blaskig rosé vara en hemsk upplevelse en kall och mörk vinterdag när t.o.m. sinnet är mörkt. Däremot kan den vara helt magiskt bra en varm och solig sommarkväll med brunbrända ben och fräknar i ansiktet. Av erfarehet är mina störta vinupplevelser komna av överraskning. När jag minst anar det, när jag inte har byggt någon förväntning, då, kan upplevelsen bli ett minne för livet.

Tyvärr är det här vinet inte en sådan upplevelse. För just ikväll så ger det mig kanska lite. Det känns slätstruket och mainstream. Visst finns här en inbjudande doft av mogna jordgubbar, lite vanilj och läder, men även en hel del kolatoner. I munnen är vinet slankt med en sötfruktig pinotkänsla. Frukten är silkeslen och sval. Bären är små, röda och söta, och dom simmar i vanilj.
Det är inget större fel på vinet, men heller ingen större upplevelse för mig. Å andra sidan är det kanske svårt att få något stort av en pino för 129:-.

SB : 16394
Pris : 129:-

2010 Occhipinti SP68 Bianco

För några veckor sedan provade jag Occhipinti SP68´s röda Nero d´Avola e Frappato, läs om det här. Med den leveransen från Herren så fanns även hennes vita med. I kommentarstråden på förra inlägget så nämde Herren att detta var den första årgången av ennes vita, och att druvsorterna ska vara Albanello och Muscato di Alessandria.

Redan första sniffen är synnerligen läcker. Massor med ananas, passionsfrukt, konserverade päron och gula äpplen. Vilken härlig näsa. Sen finns det en udda/personlig doft som jag inte kan sätta fingret, det närmsta jag kan beskriva det som är sur disktrasa. Då menar jag inte något negativt, utan det är bara annorlunda. Mmmm....ett riktigt sniffarvin. I munnen återkommer framför allt päronen och ananasen. Visst finns här också de tilltalande passionsfruktssmakerna. Den exotiska fruktsalladen jämnas ut av tydliga drag av vit grapefrukt och massor av mineraler.

Jag är förälskad i det här vinet. Jag gillar det t.o.m. bättre än det röda. Synd att jag bara hade en flaska av denna lilla pärla. Tack T för smakprovet.

2009 Montirius Vacqueyras Le Clos

I helgen som flöt förbi ute på landet med familjen, passade jag och dottern på och ge oss ut i skogen på svampjakt. Efter några timmars sökning var svampkorgen lagom fylld och vi förberedde oss för någon timmes rensning. Då finns det väl inget bättre än att dra korken ur en god flaska rödvin och råfyllt borsta sina jakttroféer. Jag har hört mycket gott om den här flaskan, både från min gode vän Patrik och här och där. I flaskan finns hälften Syrah och hälften Grenache, allt biodynamiskt odlat. Årgång 2009 ska vara riktigt bra i södra Rhone, kanske bättre än 07 t.o.m.?

Direkt ur glaset är doften stor, tät och murrig. Härliga toner av grillat kött, mosade hallon och blåbär förför doftcentrat. Här finns också den där sydfranska garrigue med sina vildvuxna rosmarin och timjaninslag. Jag får inte glömma att nämna all sötlakrits som omger frukten.

I munnen är frukten ung, fyllig nästan kompakt och sötfruktig. Den är dock inte slabbig utan tvärtom fräsch och balanserad med en viss eldighet. Tanninerna är finmaskiga och lena. Helt enkelt ett bra tryck i smaken. Tonerna går till viol och hallon/blåbär. Här finns också lite animaliska återkopplingar till grillat kött och franska örter. På slutet fylls vaniljen på och visst finns här också en underliggande mineralitet. 

Mums säger jag bara. Det här gillar jag. Tyvärr ryckte jag sista flaskan  på bolaget som ligger granne med jobbet. Ska se efter om det går att få tag i några flaskor till för vinterns kalla kvällar.

SB : 99578

Pris : 199:-

2007 Il Gentile di Casanova

Idag var första dagen på min nya arbetsplats. Som vanligt känner man sig lite borttappad i början, men jag kände starkt att här kommer jag trivas galet bra. Till saken hör också att vägg i vägg ligger en bra SB-butik, och idag var det t.o.m. nyhetssläpp dagen till ära. Jag dök in och beställde lite och plocka på mig lite också. Bl.a. La Spinetta´s Il Gentile di Casanova.

Det var 2001 som La Spinetta köpte runt 65 hektar stor vingård (Casanova) i Toscana, för att börja jobba med Sangiovese. I Casanovavinet är det sangioveseklonen Prugnolo Gentile som gäller, alltså samma klon som normalt används i Vino Nobile di Montepulciano. Vinet lagrades i 600 liters stora mediumrostade franska ekfat i 24 månader. Jag får hoppas att det inte är för lång tid. Jag minns deras Cá di Pian som väldigt ekad tidigare och det kanske är lite av en husstil? Efter lagringen på ekfat ligger vinet i ståltank under 10 månader, för att slutligen få vila i butelj 6 månader innan release-datum.

Direkt upphällt ur flaskan får jag en härligt italiensk näsa. Tydliga körsbär, lite pinjenötter och ceder, som senare övergår till en tydlig fatkaraktär. Här är också någon ört som jag inte kan sätta fingret på vad det är, när jag sen läser SB beskrivning så nämner dom salvia och plötsligt så faller allt på plats. I munnen får jag ett välgjort vin med torr, syrlig och stram frukt. Att det är Toscana går inte att ta fel på, med klassiska goda surkörsbär. Faten som jag oroade mig för finns här, absolut, men jag tycker att dom balanserar på gränsen och klarar från att tippa över till too much. Man ska dock vara beredd på att det är fat och körsbär som dominerar tillsammans med en hög syrlighet. Längden på vinet är bra och den är läskande samtidigt som den är rätt fyllig i smaken. Helt enkelt så är den bara jäkligt god.

SB : 94234

Pris : 171:-