tisdag 26 oktober 2010

2006 Vigne Alte Amarone della Valpolicella, Zeni

Inspirerad av Patrik på Italienska-viner, som väckte min lust att prova en Amarone. Det händer inte allt för ofta. Hypen för Amarone som gett motsatta effekt bland vinbloggare är ganska påtaglig. Säga vad man vill om Amarone, ibland är det förbannat gott helt enkelt.


Familjen Zeni började tillverka vin redan på 1800-talet och idag är det den femte generationen som driver gården. De tre unga syskonen Fausto, Elena och Federica är noga med att följa sin pappas önskan om att göra ursprungstypiska viner med stor fokus på kvalitet. Tack vare all den kunskap man samlat på sig genom åren vet man på gården vilka druvor som passar bäst för odling på egendomen. Därför håller man sig också först och främst till traktens traditionella druvor. Zeni har säkerställt produktionen med modern utrustning och kvalitetssäkrat vinodlingarna vilket resulterat i viner av mycket jämn och hög kvalitet. Zeni har 20 ha egna odlingar med ett idealiskt läge på de böljande kullarna i centrala Bardolino vid Gardasjön.
Källa: Handpicked.se

Doften är rejält eldig med en härlig blandning av röda och mörka bär, t ex blåa plommon, mörka söta bigaråer och hallon. Stor och kryddig doft med nyanser av choklad, höstlöv och blommor som lutar åt Pelagon.


Smaken är fyllig och stor. Absolut inte sötfruktig utan mer åt fräsch och modern. Törs nog säga att det inte är så mycket botrytis angripna druvor i vinet. Visst finns en känsla av söta russin, som sig bör, men så klart är vinet torrt i munnen. Massor av plommon, körsbär, hallon, choklad och igen, russin. Kryddigt och påtagligt eldigt. Långt gott avslut med en helt pkt Sunmaid-russin kvar i munnen., i positiv bemärkelse.
Allt som allt en mycket god Amarone i en stil som passar min handske perfekt.

SB : N/V
Pris : 349:-

2 kommentarer:

Miguel sa...

Ja, det är underligt hur osexigt det är bland vinfolk att ha samma smak som "pöbeln". Har personligen svårt för både Sydafrika och Amarone.

Micke sa...

Hej Miquel,
det viktigaste är väl att man vågar stå för sin smak och inte låter sig påverkas. Drick det du tycker är gott helt enkelt.
Även jag har fått svårt för Sydafrikanska viner nu för tiden. Förr älskade jag den mustiga och rökiga stilen, men som sagt paletten ändras. Det gör väl vinsamlandet ännu mer spännande. Undrar vad jag upskattar mest om tio år??
VH