2001 Duca d´Aragona

Stod och höll i en Gumfield Pinot Noir när jag såg den här på hyllan istället. Try new thing´s är det någon som tjatar om, så då ställde jag tillbaks Pino´n och tog den här Negro amaro istället. Producenten Francesco Candido är enligt böckerna regionen Apuliens stjärnskott, med moderna men klassiskt komponerade rödviner. Duca d´Aragona är en blend på 80% Negro amaro och 20% Montepulciano.

Doften gillar jag på en gång. En fin fatkaraktär med medföljande vanilj uttrycker sig starkast. Sen en läcker animalisk doft som gör att jag går igång. Även nyanser av olika torra kryddor, läder och de klassiska italienska körsbären smyger sig på. Smaken ger ifrån sig ett moget vin med tydliga fat och vanilj. Det tillkommer även en del örter och kryddor. Avslutet ger en varm och lite eldig finish, som förvånar mig då etiketten säger 13,5%.

Sammanfattningsvis ett riktigt gott vin. Inget stort vin, men med en plusfaktor på att det finns möjliget att hitta ett rätt så moget vin på bolaget. Jag gillar de animaliska tonerna i doften, läckert.

2001 Duca d´Aragona, Candido, Italien, 129:-

Krav: En medhavd flaska

Så var det äntligen dags för den efterlängtade herrmiddagen. Tyvärr fick Eduardo kräksjuka barn, sånt händer även den mest tappre. Han är välkommen till nästa gång. Kvar var vi fyra förväntansfulla själar. Jag hade märkt upp karafferna så gästerna lätt kunde lufta sina flaskor. Här skulle det provas blint. Temat var: Ta med en flaska valfritt vin.

VIN NR 1
Vinet har en läcker djupröd färg. Stor doft med massor av mörka bär. Björnbär. Här finns en hel del menthol eller eucalyptus som tankarna till Aussie. Vi nämner tydlig salmiak och använder ord som animalisk doft. Någon är inne på jordgubbar som legat mot jorden. I munnen är vinet väldigt koncentrerat och viskös. Stor kropp och kraftig smak med referenser åt salmiak, menthol, sylt av det mörka slaget. Avslutet är långt, ekigt och rejält strävt.


FACIT: 2001 PIANO DI MONTEVERGINE, FREUDI DI SAN GREGORIO,
96029 372:-

Där ser man. Mina tankar for till Australien och shiraz, så fel det kan bli. Aglianico-druvan är en häftig rackare. Det här är förstås alldeles för ungt att dricka nu. Jag skulle vänta minst fem år till. Som Patrik sa, eken är väldigt dominant just nu, och behöver tid för att hamna i fas med frukten. Gott var det iallafall och jag hoppas att få prova detta vin snart igen.

VIN NR 2

Fräsch, nästan sval frukt i doften. Här finns mer elegans än i första glaset, men också en hel del brända toner. Doften växlar spännande under de första timmarna. Vi hittar härliga kaffe toner och från faten kommer även vanilj och kola. Läcker doft. Smaken är god och fyllig. Fruktiga inslag av moreller, vinbär och lingon. Efterhand blir smaken mer och mer sötfruktig. Avslutet är långt och läckert samt lämnar kvar en del gröna toner i munnen.

FACIT: 2004 PROFUNDO, BRESSIA.

97793 209:-

Wow. Kul att få prova nåt gott från Argentina. Visst kändes det mer publikt än resten av vinerna, men det smakabra. Druvblandningen är Malbec, Merlot, Cabernet Sauvignon och Syrah. Det här var provningens charmtroll.

VIN NR 3

Färgen är konstig, nästan grumlig eller oren. Doften är fantastisk stor på hö, stall, häst och läder. Alla runt bordet utbrister dessa fyra ord nästan samtidigt. Vi står i stallet med en häst och sadel bland höbalarna. Elegant frukt med nyanser av svarta vinbär och jordgubbar. Smaken följer med i doftens tecken. Svarta vinbär, jordgubbar, gräs och stall. Fräsch, sval frukt och defenitivt franskt. Ett litet kraftpaket med nertonade tanniner. Avslutet bär en liten eldighet.

FACIT: 2002 CIGALUS, GÉRARD BERTRAND,

215:-

Ett mycket personligt vin som delade provarna i två läger. Gillar du stalliga toner är det här helt rätt för dig. Abslout spännande att hitta ett så pass bra vin från Frankrike för den pengen.

VIN NR 4

Doften ger inte mycket alls. Instängt, källare, gummi? Efter en stund lossnar det, inte mycket men lite, då kommer det fram smultron, små jordgubbar och bittermandel. Smaken bär inte på mycket den heller. Nyanser av bittermandel och aceton hittar vi. Det som känns är däremot strävheten. Den är ursträv och kärv. Munnen känns som ett öken efteråt. Frukten är blygsam gentemot tanninerna. Nej, detta går inte hem hos mig.

FACIT: 1999 BAROLO CANNUBI, PAOLO SCAVINO

489:-

Vilken besvikelse. Jag har provat mycket annat från Scavino och har älskat hans viner, men den här passade inte min ficka. Vet inte om jag tror att den skulle blivit något bättre med tiden. Vad finns kvar när väl tanninerna mattas av?

Så var själva provningen över. Frånsett Barolon så var det riktigt goda viner. Stämningen är hög och magen kurrar efter nåt att sätta tänderna i. Vi lagar maten ihop och har hur trevligt som helst i köket. Jag plockar fram viner från skåpet för att matcha maten. När kvällen blir till natt är alla nöjda med hur bra maten smakade och att det här måste vi göra om. Här följer bilder på maten och vinerna.

Anklever med stekt pancetta och en fikon/apelsin marmelad. Kan man få nog av anklever?

2002 EITELSBACHER KARTHÄUSERHOFBERG RIESLING AUSLESE NR.33

210:-

Ett fantastiskt vin som passade anklevern perfekt. Doften på vinet gick åt honung, aprikos och nötter. Smaken var packad av honung, men även lite äpple och mineraler. Vinet är i perfekt balans mellan sötma och frukt. Avslutet hänger var i evigheter.

Panerad torsktunga på citusslungad salladsbädd. Hoppas fler upptäcker denna underbara delikatess.



CRÉMANT DE BOURGOGNE, BAILLY LAPIERRE BLANC DE BLANCS BRUT,
129:-
Lyckad kombo med torsktunga. Stram, mineraler, citrus och fräsch syra.

Rökt ankbröst med balsamvinäger Tradizionale, risotto och moscovado-karamelliserade höstkantareller. En fullträff i balans och smaker. Salt, sött och syrligt. Wow!

Hängmörad entrecôte med rödvinssås och jordärtkocks o tryffelpuré.



Saffranspannacotta med passionsfrukt o mangosås. Jag är en pannacotta freak! Möjligheterna är oändliga. Den här blev riktigt bra.

2002 TOKAJI ASZÚ 5 PYTTONYOS, ZEMPLÉN HEGYHÁT,
300:-
Den här Tokajien till pannacottan var kvällens absolut bästa matchning. Doft och smak går åt honungshållet. Syran är det fräschaste jag smakat på länge. Här har jag svårt att hitta ord på vad jag upplever. Jag känner mig bara jävligt lycklig! Om längden på Auslesen var enorm så är denna monumental. Vinet är i perfekt balans, här finns inga brända toner eller simmig sötma, bara buteljerat solsken. Kanske en årsbästa 2009?


Osttallrik med blandade ostar från Jürss. Jürss har några ostar som är av yttersta kvalitet.

2003 KANONKOP PAUL SAUER

232:-. Påfyllning i rödvinsglasen. Fruktig doft med gröna toner, omogen tomat, sparris. Smaken är fruktig men väldigt sammetslen och förvånadsvärt elegant. Plommon, choklad men även en del gröna toner. Det här är inget kraftigt rökpaket från Sydafrika. Druvblandningen är Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc och Merlot.

2001 Campuget & 2003 Swanson

Då var det dags igen för Patrik att titta förbi med en flaska vin i bagaget. Denna gång tog han även med sig sin Carina. Som brukligt är hade jag dukat upp med lite tryffelsalami, napolisalami, sovrano och chokladtryfflar smaksatt med just tryffel. De fick prova mitt vin blint och jag vice versa. Humöret var på topp när vi intog det första vinglaset, som innehöll vinvalet från min sida.

Doften är först lite anonym. Lite dov, mörk frukt och en del rostade fat. Efter en stund ger det ifrån sig mer. Nu hittar vi katrinplommon, körsbär och sötlakrits. Doften är tydligt eldig, det har dock en effekt att bli lite eldigt i mina Orrefors Difference Primeur glas. Jag har vant mig, men mina gäster störs lite av det. Efter ytterligare en stund har det svängt rejält och doften har blivit riktigt tung på vanilj. Nu känns vinet väldigt sötfruktigt och som sagt övertydlig på vaniljen.

Smaken är eldig och bär på mörk frukt. Mörka körsbär, katrinplommon och fikon kommer fram på våra tungor. Även i smaken växlar den spår vart efter tiden går. Tills slut är även smaken sötfruktig på vanilj och rostade ekfat. Eldigheten finns kvar hela kvällen i smaken. En störande detalj finner vi att vinets mitten parti känns ihåligt. Första attacken i munnen är byggd på frukt, sen kommer den tomma känslan och därefter ett slut som är uppbyggt på alkohol. Det är synd för jag minns det här vinet bättre än så här.

Patrik som är lite påläst och har provat en del genom åren, dikterar högt sina slutsatser. Han är först och snuddar i Italien men blir sen bestämd på att det är Nya Världen. Jag tror han hinner nämna alla vinproducerande länder innan han slutligen landar i Argentina och malbec. Hans sambo som inte alls har läst eller provat det Patrik har, säger bara kort att: Merlot brukar smaka vanilj tycker jag, jag tror det är en merlot! Sådär ja, Patrik jag tycker väldigt mycket om dig men jag tror vi hittat din ersättare i "vingänget".

Nästa vin bjuder Patrik på.

Redan i färgen skiljer sig vinerna rejält Denna har en jolmig nyans i glaset. Doften lovar riktigt gott redan i första anfallet. Vi hittar kaffe, ceder och cigarrlåda. Även en läcker animalisk ton ger sig till känna. Sen blir det lustigare, nu kommer både Patrik och Carina med ordet hav. Det lite salta vattnet blandat med tång. Och ja, efter en stund fattar jag vad de menar. Det finns verkligen en ton av hav i doften. Patrik vidarutvecklar det hela till nåt pappersbruk vid sommarstugan på västkusten, men där hänger jag inte med längre. Kanske för att jag inte varit i deras sommarstuga. Nåväl, senare på kvällen går toner mer åt det brända hållet, för att därefter helt falla ihop och dö. Tyvärr, det höll ett par timmar och under den tiden var det riktigt bra.

Smaken bär på sval frukt och en hel del goda övermogna jordgubbar. Vinet håller ihop snyggt och är gott. Det lämnar en uttorkande munkänsla med sin strävhet, men det gör bara att man blir sugen på en bit mat.

Jag tycker mig känna rätt säker på att det är Frankrike och gissar på Bordeaux, och bara för att nörda till sig säger jag vänsta sidan. Nja inte riktigt va. Visst var det Frankrike men sydösta i Languedoc, närmare bestämt Costières de Nîmes. Gjort på 100% syrah. Patrik har ruvat på dessa flaskor ett tag, jag tror det är årgång 2005 som saluförs nu. Å visst klarar vinet att mogna i butelj, trots att färgen gjorde oss lite oroliga. Sammanfattningsvis två mycket olika viner, där för min del Campuget vann i både doft och smak. Tack Patrik och Carina, det här gör vi om snart.

2003 Swanson Merlot, Napa Valley, USA, 299:-

2001 Château de Campuget La Sommelière, Frankrike, 165:-(årgång 06)

2006 Enamore

Jag har största respekt för Allegrini. Hans viner är riktigt goda och levererar jämn kvalitet genom åren. Här har han börjat ett sammarbete i Argentina med Bodega Renacer. Här har man torkat druvorna före pressning precis som på samma sätt som man gör amarone i Italien. Druvmixen är 50% malbec, 25% syrah, 22% bonarda och 3% cabernet franc. Skördeuttaget ligger på hyvsat låga 35 hektoliter/hektar.

Doften sjunger katrinplommon. En hel del mörka bigaråer finns med i plommonhögen. På toppen av det en trevlig choklad ton. Doften är fräsch och inbjuder till att få smaka.

Smaken är också väldigt fräsch och mer lagd åt elegans än kraft. Det tycker jag att även Allegrinis amarone går åt. Han väljer bort de botrytis angripna druvorna till amaronen och får då inte så "sött" vin. I Enamore får jag samma upplevelse. Tonerna går förstås åt katrinplommon, mörka bigaråer och choklad, men även en tydlig kryddighet. Avslutet är gott och långt med viss eldighet (15%).

Jag kommer på mig själv att flera gånger jämföra vinet med just amarone. Vilket får mig att skämmas lite då jag nyss läst senaste Livets Goda och Anders Enquist inledning. Jag tar mig i kragen och säger till mig själv; Micke, det här är från Argentina och ska inte smaka Italiensk amarone! Visst är vinet gott, och jag är glad att fått prova det. Jag kommer inte köpa fler för att följa utvecklingen på det. Wine Spectator gav vinet 90 poäng för övrigt.

2006 Enamore, Mendoza, Argentina, 195:-